När jag vaknade på morgonen var hela familjen hemma fast det bara var fredag. Pappa hade visst feber, så han kunde inte åka till jobbet. Jag och Elliot var ju fortfarande prickiga, så vi var tvungna att hålla oss inne vi med. Till pappa och mammas stora förbryllning var prickarna mindre än i går och fortfarande inte vätskefyllda. Vi var båda hur pigga som helst och hade roligt hela dagen. När eftermiddagen kom var mamma ganska säker på att det inte var vattkoppor, så då gick vi till Konsum alla fyra. Hon tyckte att vi killar behövde en nypa frisk luft. Där mötte vi Sandra, men hon vågade inte helt lita på att vi var friska så hon höll sig på lämpligt avstånd. När vi så handlat färdigt gick vi hem och lagade middag som vi köpt. Sedan hade klockan hunnit bli så mycket att vi hann inte med så mycket mer än att bara hoppa i säng.

På lördagen sken solen för första gången på hela november. Detta behövde firas, så direkt efter krysset klädde vi på oss och gick på skogspromenad. Det var verkligen besvärligt att gå i skogen. Som tur var hade pappa och mamma tänkt på det och hade med sig bärstolen så jag fick åka när jag tröttnade. Efter att vi fikat skulle jag visa mig på styva linan och gå iväg, men gjorde en praktvurpa med efterföljande rullning så jag slutade med att slå huvudet rakt in i en stor sten. Då var det inget roligt att gå i skogen längre, så vi bestämde oss för att sakta men säkert ta oss hemåt. Väl hemma gick mamma in och gav mig mat medan pappa och elliot satte igång att kratta löv. När jag ätit fick jag sova och när jag sedan vaknade hade det redan hunnit bli mörkt och soltimmarna var redan borta. Jag fick nöja mig med att leka inne i stället, men det passade mig ganska bra. Leka med Elliots bilar är ju det bästa jag vet just nu.

Dagen efter var det inte lika roligt väder så vi höll oss inne på förmiddagen. Elliot gick ut och lekte med Gustav, men jag fick mat i stället och såg sedan till att sova middag. När jag vaknade var både Elliot och Gustav hemma hos oss. De och mamma skulle äta pannkakor, så jag fick vara med och äta jag med fast jag redan ätit en gång. Sedan lekte vi tillsammans hela eftermiddagen medan pappa var nere och mamma satt och julpysslade. När killarna var dumma med mig så ryckte alltid mamma in och lekte med mig tills jag fick vara med dem igen, så jag hade en riktigt rolig eftermiddag och var ordentligt trött när det närmade sig kväll. Prickarna som jag och Elliot haft var helt borta nu så mamma och pappa konstaterade at det var myggbett, fast man inte tror att de ska komma så här i slutet av november.

Imorse när vi lämnat Elliot gick vi till Öppnisen så som vi brukar. När vi kom dit var det dock inte en kotte där, men en lapp på dörren sa "Välkommen in och lek - vi är på möte under förmiddagen". Nu var det inte vara förskollärarna som saknades, det var inga andra där alls. Jag och pappa stannade och lekte i två timmar, men ingen kom. Det var lite udda, men ganska kul att få utforska allt i lugn och ro. Sen gick vi och handlade och när vi sen gick tillbaka för att hämta bilen hade förskollärarna kommit. Vi mötte dom på parkeringen och bytte några ord, men sen hoppade vi in i bilen och åkte hem. Väl hemma fick jag lunch och sen blev det lunchvila i ett par timmar. När jag vaknade fick jag en ny blöja, bajsade, fick en ny blöja igen, och sen var det dags att hämta Elliot. Med honom i släptåg gick vi sen till biblan där vi lekte i nästan två timmar, tills vi var sist kvar på bygget. Då begav vi oss hemåt med en stor kasse med böcker och filmer under vagnen. Jag somnade någonstans på vägen hem och vaknade av att pappa lyfte upp mig ur vagnen inne i groventréen hemmavid. Sen gick vi upp för att börja med maten och strax där efter kom mamma hem! Mamma lekte med mig och Elliot tills maten var klar, och med mig efter att maten var uppäten. Då drog nämligen Elliot med sig pappa ner till datorn för att spela ett Mamma-mu-spel som dom lånat. Sen blev det läggdags och det passade mig fint.

Efter en stökig natt blev vi sena upp ur sängarna idag och följaktligen omkring en halvtimme sena till dagis. Som tur var hade pappa ringt och stämt av med dom att det skulle vara okej. När vi lämnat Elliot gick vi på en liten promenad, jag och pappa, som slutade vid vårdcentralen. Där skulle pappa träffa en doktor. Det var ganska skojigt där. Dom hade bland annat fyra små stolar i olika färg som var kul att klättra på. Doktorn hämtade upp oss efter en liten stund och vi fick gå in på hans rum och prata lite. Sen gick vi till ett annat rum där någon stack pappa i fingret och sen fick vi vänta en stund i väntrummet igen. Efter en stund hämtade doktorn oss igen och så gick vi till hans rum igen. Där pratade vi lite till och sen gick vi. Vi tog en sväng förbi Öppnisen och lekte en knapp timme på vägen hem. Sen somnade jag på vägen hem och vaknade av att det regnade på mig! Pappa hade lämnat mig ute så det var bäst att skrika efter honom - och han kom snabbt och hämtade mig sen. Sen fick jag sova en stund till i sängen innan det serverades lunch. Efter lunchen lekte vi en stund innan pappa tyckte att jag skulle sova en stund till, men det tyckte inte jag. Jag fick ligga och skrika en liten stund för att övertyga honom om det, men sen fick jag i alla fall komma upp. Vi lekte lite till, och sen delade vi på en pizzabit - och jag fick lite blåbärsyoghurt också. Sen packade vi ihop oss och gick ut. Hämta Elliot tänkte jag spontant, men istället gick vi till Öppna förskolan. Märkligt! Där satt en tant och ville att jag skulle dra ner byxorna. Och när jag gjorde det stack hon mig! Dumma! Usch vad arg jag blev! Pappas tröst hjälpte dock till att lugna ner mig ganska snart och strax därefter var vi på väg igen. Den här gången gick vi till dagis och hämtade Elliot, och sen gick vi raka vägen hem. Hemma läste vi en bok innan pappa och Elliot satte igång med maten. Blodpudding blev det, till mig med! När vi alla var mätta och nöjda lekte vi tills mamma kom hem, och sen en stund till. Sen sov vi gott...

På onsdagsmorgonen gick jag och mamma till Öppnisen efter att ha lämnat Elliot. Återigen var jag det enda barnet där. Den här gången var det dock personal där i alla fall så jag lekte lite med dem och mamma innan vi tog fruktpaus och sedan styrde kosan mot Vällingby. Väl i Vällingby hade mamma tänkt inleda julklappsshoppingen, men hittade ingenting av det hon tänkt köpa, så det fick bli en lunch ihop med Suzanna, Isolde, Ester och Elin i stället. Efter att vi fått lunch fick jag paket av Ester och Elin. Jag fick två filmer som jag och Elliot ska kunna titta på tillsammans. Spännande! Sedan blev jag plötsligt trött och somnade i vagnen. När jag vaknade var vi på vår rytmik. Som tur var hade jag inte missat så mycket utan fick vara med och sjunga alla mina favoriter. När vi hade gjort tigertåget kom plötsligt något riktigt läskigt. En vit figur med massa ljus på huvudet. Jag skrek och borrade in huvudet mot mamma för att slippa se den där läskiga figuren som dessutom sjöng samtidigt. När den kom riktigt nära vågade jag i alla fall titta lite och såg att det var vår lärare son klätt ut sig. Då var det inte fullt lika läskigt, men jag var ändå lite på min vakt för man vet ju aldrig. När vi så var klara med sången gick vi till bilen, men där blev vi stående för mamma fick ett viktigt samtal om något jobb hon fått. Eftersom mamma pratade så länge i telefonen blev vi sena för att hämta Elliot. mer tid att sova på tänkte jag och somnade gott. Jag vaknade inte igen förrän vi var vid Konsum och handlade middag. Sedan åkte vi raka vägen hem och lagade middagen och lagom när den var klar kom pappa hem. Han och Elliot gick för att tvätta händerna och det ville jag med göra så jag klättrade snabbt upp på pallen bredvid Elliot för att få tvätta jag med, men det blev så trångt att jag ramladener. Katastrofen var ett faktum, men när jag lugnade mig kände jag att det gått ganska bra och att jag bara fått en bula igen. Mamma gav mig min middag och när hon märkte att jag verkade vara okej så åkte hon iväg på ett möte med jobbet. Pappa var fortfarande lite i shock efter den start han fått, så resten av kvällen fick vi ta det betydligt lugnare. Det gick väl så där, varken jag eller Elliot är särskilt bra på den biten, men vi överlevde alla tre utan större problem!